HALENS.SE

2010-09-03 / 15:21:37 / kommentera inlägget / » Funderingar

Det finns många sidor på internet, som säljer allt mellan himmel och jord. Men en sida som jag fastan för är Halens. Det är en mycket bra sida som det är lätt att hitta på! Enkla flikar och man hittar det man vill nästan på en gång. Det allra roligaste med sidan tycker jag är att det finns så mycket saker, saker för alla personer. Kläder, inredning, teknikprylar o.s.v. Verkligen värt ett besök!

För mig är inredningen roligast att kolla på. Alla saker ger mig så mycket nya ideér som jag vill göra med mitt kommande hem. Hade jag haft hur mycket pengar som helst skulle jag absolut klickat hem en hel del från sidan. Om man är påväg att flytta hemifrån tycker jag absolut att man ska kolla in. Finns mycket fina saker till ett bra pris som man behöver när man flyttar hemifrån. Det finns en del saker som jag är väldigt intresserade av att ha i mitt hem. Finns en lampa som jag fastnat för väldigt mycket! Det är ju julafton snart, så vem vet? Jultomten kanske kommer med den om jag är riktigt snäll?

Varför blir det såhär?

2010-08-03 / 13:12:03 / kommentera inlägget / » Funderingar

FAN, vad besviken jag blir!

Jag hatar hur hon gjort dig. Du är inte samma person längre.. Kom tillbaka! Jag behöver ditt riktiga jag
, ♥

Längtar efter känslan..

2010-07-17 / 18:46:59 / kommentera inlägget / » Funderingar

Jag vill göra det nu, allra helst igår! Förstå vilken otroligt känsla detta kommer ge mig.

Är det värt allt?

2010-05-08 / 23:30:27 / kommentera inlägget / » Funderingar

I snart 3 år har jag ägnat otroligt mycket tid åt denna blogg. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så fast och uppslukad i detta och sitta och öppna mig för människor jag aldrig träffat. Jag hade fel och blev fast, med tiden blev min blogg en av mina bästa vänner. Eller nej, det är nog ni som har blivit mina bästa vänner. Jag har känt mig trygg med er och ni har alltid kommit med så fina svar och kommentarer till mig och mina ibland konstiga frågor. Ingen har någonsin varit särskilt dömmande och jag har skrivit öppet om mitt&Leija's liv.

Men nu, nu står jag här och vet inte vart detta är påväg. Jag vill inte mer. Nu har jag utvecklat en hatkärlek för denna blogg. Det blev för mycket efter jag visade upp mig i "Outsiders", läsarna rusade in och på mindre än tre sekunder hade jag 6000 läsare. Till en början var det roligt, men nu är det inte roligt. Jag vill sluta, jag vill inte mer. Jag vill inte vara tvungen att varje dag sitta och försöka komma på något att skriva för att läsarna ska ligga på topp, det är inte det jag är ute efter nu. Jag tycker att detta är obehagligt, bloggen tar ibland över mig. Speciellt på senare tid. Kommentarerna om hur jag gått upp i vikt har förändrats, om hur annorlunda och "osöt" jag blivit gör mig fullständigt galen. Jag vill inte höra detta, hur andra människor sitter och kommenterar mitt utseende på ett sätt som gör mig illa till mods. Det gör mig spyfärdig och rädd. Bloggen har tagit över, det här är inte jag. Jag vill inte vara denna person mer.

Självkänslan är på botten. Jag tror jag lägger av nu. Jag mår inte längre bra av att sitta här och skriva, jag får mest bara panikkänslor. Känslor som jag inte kan ta kontroll över. Jag vill bara vara jag. Bara ha mig själv och min älskade familj och de få vänner jag har kvar att tänka på. Bloggen börjar ta över en del av mitt liv, och jag tror inte att det känns så för bara mig. Jag tror att bloggarna börjar ta över en del människors vardag, vem som uppdaterar mest, har mest läsare eller den som tjänar mest på att vräka ur sig saker om sitt liv verkar vara det enda som är viktigt. Jag tror inte att det finns något som heter "Jag bloggar bara för mig själv, inte någon annan." Jag tror att många vill uppnå större mål med sig själva än bara blogga för sin egen skull.

Jag har iallafall kommit till en punkt i livet där jag inser vad som känns rätt och fel, och det hoppas jag har med mognad att göra. Jag börjar nog förstå att det kanske inte är så jävla roligt att sitta och "vika" ut sig själv och andras liv längre. Och nu säger jag inte att det är såhär för alla, men för mig känns det såhär. Jag kommer säkert få skit för detta, men jag anser att det är såhär, jag känner på detta sätt. Varför ska folk få påverka mig som person, mitt sätt att se ut och göra saker på? I längden går inte det, allra helst inte om man inte är en stark person. Jag kan inte putta undan allt och gå vidare, jag grubblar alltid på massa saker och många av era kommentarer kan göra mig så oerhört ledsen och besviken. Jag har iallafall lärt mig att aldrig kommenterat någons utseende, aldrig. Även fast personen varit oerhört överviktig eller liknande så ska man inte säga något, personen ser sig själv i spegeln och inser nog ändå att personen lider av övervikt. Ingen behöver tala om det. Varför måste allt hela tiden vara så bra? Är jag en sämre person för att jag har kort hår, är jag fulare för det? Många verkar tycka det, varför? Jag förstår inte, och jag vill nog inte heller ha ett svar.

Jag vill bara vara jag, och jag vill vara världens bästa mamma till Leija. Hon förtjänar det bästa. Min lilla ängel,

Jag pausar detta en stund..

2010-05-07 / 19:03:26 / kommentera inlägget / » Funderingar

Fick ett ganska jobbigt besked idag. Känner inte alls för att blogga, humöret är inte alls bra.
Jag återkommer när jag känner mig bättre. Idag blir jag barnledig till imorgon, ska sova hos E. Känner att jag behöver detta med tanke på det jobbiga.
Hoppas ni förstår mig! 


Älskade pappa, jag älskar dig! ♥

Till dig, till en person som är så mycket!

2010-05-04 / 20:31:19 / kommentera inlägget / » Funderingar

Sitter på sängen och försöker samla krafter till att hoppa in i duschen. Jobbigt nog känner jag att krafterna är alldeles för långt borta, alldeles för långt borta att ens resa mig och ställa mig upp på golvet.
Jag avskyr denna känsla! När jag är trött, stressad och oerhört orolig på samma gång. Den där orolighets känslan är jobbigast, den kan jag inte sätta fingret på. Den ligger inne i min mage och hugger till då och då, sådär hårt så att jag vill gråta. Ibland märks den inte alls, då är det bäst. Men när jag blir påmind då är det jobbigt, jag vill inte veta. Jag vill att allt ska vara helt perfekt med dig, att du ska må bra hela tiden. Slippa tänka på allt detta som är jobbigt och gör ont. Kan inte allt bara bli bra för dig så att du kan må bra? Sådär bra som du mår ibland, sådär bra så att du nästan kan hoppa upp till himlen för att sen komma ner och vara superglad. Det är jag vill se dig, superlycklig och frisk. Nu är du trött och har ont. Det är inte du värd. Du är en av de bästa personer jag har i mitt liv. En person som jag ångrat att jag inte haft så mycket tid med. En person som säger så kloka saker ibland, men ändå inte. Sådär konstigt kloka saker som bara jag förstår, bara jag.

Jag vill skriva så mycket till dig, ett brev. Ett brev där alla mina känslor står, alla känslor som jag aldrig någonsin fått sagt. Helst av allt vill jag säga det till dig, rakt till dig. Dock vet jag att det aldrig skulle gå, jag skulle gråta av glädje och sorg. Gråta för att jag skulle få det sagt, och gråta för att jag aldrig sagt det tidigare. Tänk om jag kunde ha ändrat på mig själv när jag var mindre? Så att jag blev modig, en modig liten skit. Jag kommer aldrig kunna spola tillbaka tiden, och jag kommer aldrig att bli modig. Men en dag så ska du, älskade du få höra allt det jag vill säga till dig. Nu kan inte jag skriva mer, detta blir alldeles för känslosamt. Jag vill bara säga till dig att jag är oerhört glad att du valt att finnas med i mitt&Leija's liv. Du är bland det bästa jag vet!
Jag älskar dig, världens finaste! ♥

Lite tankar om framtiden..

2010-04-27 / 20:45:59 / kommentera inlägget / » Funderingar

Har en konstig känsla i kroppen, en känsla som känns bra&dålig. En känsla som är svår att sätta ord på.
Så mycket kommer att förändras, ett "nytt" liv kommer att börja i sommar. Det känns läskigt, jag blir faktiskt rädd. Samtidigt vet jag att jag velat detta så otroligt länge nu, och när jag/vi står där så kommer det kännas bra. Men vägen dit kommer ha både upp och nergångar, detta är ändå något stort som bara händer mig en gång i livet. Jag vet att jag kommer få vara med om detta fler gånger, men det kommer inte vara mig det handlar om då utan en helt annan individ.

Jag börjar även ändra mig om inspelningen med SVT, det känns inte riktigt bra.
Tankarna börjar snurra, jag har redan "visat" upp mitt&Leija's liv tillräckligt för okända människor. Jag vet inte om jag vill det igen, jag vill inte framstå som någon som bara vill synas. Jag är inte en sådan person, jag är en väldigt blyg tjej. Därför känner jag att inspelningen inte kommer bli bra, jag tror inte att jag vill. Leija är fortfarande såpass liten att hon inte kan ta dessa beslut helt själv, tänk om hon inte tycker om dessa beslut jag tagit när hon blir större? Det är nog det jag är mest rädd för, jag vill göra det som känns bäst för oss. Jag ska fundera tills imorgon så får jag maila dem och tala om hur jag gör. Just nu känner jag bara nej.

Medan jag har skrivit om lite tankar så skulle jag vilja höra en sak mer er läsare.
Vad skulle ni vilja att jag skrev om? Något speciellt om Leija, eller kanske om mig. Någonting som ni kanske funderar över, som ni är nyfikna på. Självklart kommer jag inte att skriva om saker jag anser vara privata, men ni kan ju komma med lite förslag. Så får vi se vad som händer.


Leija, utan dig skulle ingenting fungera.
Jag älskar dig!



Sockerberoende..

2010-04-21 / 16:05:08 / kommentera inlägget / » Funderingar

Är hemma nu, är trött som sjutton. Men jag och Leija ska snart bege oss ut på en cykeltur, det blev nämligen inget imorse p.g.a av att jag inte hade någon cykelkorg. Min väska fick inte plats, haha. Så ikväll ska jag köpa en om det finns någon här på stan vill säga..


Några av er såg säkert det inlägget jag skrev då jag var väldigt upprörd.
Jag fick nämligen en fråga om hur jag går upp i vikt. Jag reagerade väldigt starkt eftersom att jag inte trivs med mig själv, och ni som läst min blogg under en längre tid vet om det. Min självkänsla är väldigt låg, jag vill gå ner i vikt X antal kilo, men det är svårt. Jag ska faktiskt erkänna för er läsare att jag är sockerberoende. Och det är inte någonting jag säger bara för att, jag är verkligen beroende. Får jag inte mitt dagliga behöv av socker blir jag verkligen inte en bra människa, jag blir arg och kan inte koncentrera mig på diverse saker.

Sockerberoendet är något jag kämpar med, men det går inte att bara en dag bestämma sig för att NU ska jag sluta äta godis. Det är svårt, nästan lika svårt som att sluta röka har jag hört. Jag är inte stolt över att vara såpass beroende av socker att jag blir helt nervös och liknande. Det är faktiskt något jag skäms för. Men jag har hört att det är vanligare än man tror, därför väljer jag att skriva öppet om detta.

Jag har aldrig varit sockerberoende, det kom när jag blev mammaledig med Leija förra vintern. Man går bara hemma och på kvällarna vill man liksom äta något "gott", och då blir det ju oftast godis. Så har det pågått i över ett år nu, och jag vill SÅ gärna bli av med detta. Jag har gjort det mesta men en dag så bryter jag allt med en liten chokladbit, och vips så är allt förstört och då känns det lönlöst att börja om. Jag är ute och går dagligen, jag rör på mig, simmar och tränar ibland. Men det hjälper inte alltid, det är matvanorna jag måste lägga om. För jag har ju insett att jag går upp i vikt av att äta onyttigt, för mig gäller det inte bara att träna o.s.v. Det handlar om kosten för min del. På det senaste året har jag gått upp ca; 4-5 kilo, och det är något jag inte tycker känns bra. Jag tänker inte skriva hur mycket jag väger idag och hur mycket jag vill gå ner till då det inte är relevant, det här är inte heller någon "bantningsblogg". Jag vill inte att Leija ska sitta och läsa om mina vikt"problem" när hon blir äldre, dock vill jag vara ärlig för henne och tala om att jag varit/är sockerberoende.

Nu hoppas jag att om någon tog illa upp så ursäktar jag för det, det tog bara hårt på mig att höra om jag gått upp i vikt. Det hoppas jag att många av er förstår, för jag tror att de flesta människor har några klompex med sig själv. Vad tror ni? Jag har inte sjuka ideal, jag vill bara känna mig sund och glad och gå ner något kilo och väga så mycket som jag gjorde för ca; 1 år sedan.


INGET TÅLAMOD!

2010-04-20 / 18:26:39 / kommentera inlägget / » Funderingar

Ett arbete jag aldrig skulle kunna arbeta med är frisöryrket!
Idag skulle jag nämligen permanenta mormor's hår, och jag höll på att bli helt hysterisk. Det var hur svårt som helst, och det blev aldrig bra. Jag hade lust att kasta allting i golvet och springa iväg, haha. Men efter mycket om och men så försökte jag verkligen göra det bra, och det resultatet blev riktigt bra. Mormor blev nöjd, och det är väl huvudsaken?

Nej, men allvarligt. Jag har verkligen inte tålamod alls för att hålla på med andra människors hår, jag avskyr att färga andras hår, hatar att fixa med andras hår o.s.v. Det enda som jag kan och tycker är roligt är mitt eget hår, då blir det någorlunda bra iallafall. På tal om hår så ska jag faktiskt klippa mig hos min vän S på fredag, mamma ska också klippa sig. Ska bli skönt att bli av med det här håret jag har nu, man ser verkligen att det växt när man har kort hår. Det går inte att forma till en okej frisyr längre, det står mest rakt upp. På fredag lämnar jag iallafall fria händer till min vän S och frisören J. Jag antar att det blir mycket kort, de säger att jag passar bättre i kort hår och jag tror dem faktiskt. Förresten är det mycket skönare med kort hår!

Jag beundrar de människor som är frisörer, att de har tålamod&inspiration!

Tisdag kväll..

2010-04-13 / 20:54:55 / kommentera inlägget / » Funderingar

Tiden finns inte!
Allvarligt vet jag inte när jag ska hinna blogga och vara rolig, det går knappt. Nu när skolan har börjat är det så mycket annat att tänka på än just bloggen. Det är lättare att blogga då jag är ledig. Jag hoppas att ni förstår mig och inte sviker mig, för det skulle inte vara roligt. Jag försöker så gott det går, men ibland vet jag inte vad jag ska skriva för att det ska vara intressant för er läsare. Förlåt världens bästa läsare! ♥

Jag ska skaffa lite motivation under natten nu. Peppa mig med era fina ord!