förlossningsberättelse

2007-11-25 / 21:49:21 / kommentera inlägget / » Förlossningsberättelse

Den 31 maj iår så skulle jag till barnmorskan på en vanlig koll då var jag i vecka 38+5 tror jag.
Allting såg bra ut tills hon skulle ta mitt blodtryck, det var alldeles för högt.
Så jag fick ta ett urinprov också för att hon misstänkte havandesakpsförgiftning,
och urinprovet visade att jag hade äggvita i urinen.
Så hon ringde till BB i västerås och frågade vad dom tyckte,
dom tyckte att vi skulle åka in dit och se så allting var bra.
Klockan 3 på eftermiddagen var vi i västerås, jag var livrädd.
Inte trodde jag att bebis skulle komma nu, hon skulle ju stanna en vecka till.
Dom satte på mig en CTG mätare på magen för att se att bebis hjärtslag var bra och det var dom, dom såg även att jag hade lite förvärkar som jag inte ens märkte själv så det var inget att hurra för.
Jag fick iallafall ta ett nytt urinprov och ett ultraljud,
allting såg bra ut på bebis men inte urinprovet.
Efter mycket prat så kom dom fram till att jag skulle få bli kvar över natten,
dom skulle sätta igång mig 1 juni.

Min mamma fick stanna med mig under natten, jag kände att jag inte hade klarat att vara själv.
Plus att jag hade bestämt sen långt innan att mamma skulle vara med under min förlossning.
Så så blev det, mamma och jag gick och la oss på kvällen iväntan på att nästa dag skulle börja.
På morgonen så vaknade jag med huvudvärk, och jag fick en huvudvärkstablett.
Det är vanligt att ha huvudvärk när man har havandeskapsförgiftning eftersom att blodtrycket är så högt.
Så klockan 10.00 kom det in en läkare till mig och sa att nu ska vi sätta igång dig,
du kommer inte att åka härifrån föränn bebisen har kommit ut.
Då fick jag det första pillret som skulle sätta igång mina värkar.
Men ingenting hände, mamma och jag väntade och väntade.
Under dagen så kollade dom bebis hjärtslag och allting såg bra ut,
det var bara jag som inte mådde bra.
Av det första pillret fick jag inga värkar.
Klockan 17.00 fick jag det andra pillret,
och då så kände jag att det var lite värkar men det var inte jobbiga värkar.
Det var lite mera som mensvärk gånger fyra. Jag höll ut.
Sen hände det inge mera, det blev precis som vanligt igen.
Så läkarna bestämde att inatt så får du vila eftersom att vi försöker att sätta igång dig imorgon igen.
Mamma och jag gick och la oss vid halv elva tiden. Vi sa godnatt och jag älskar dig!
Sen är det svart, jag kommer inte ihåg någonting!

Mellan 1 - 2 tiden natten till 2 juni så vaknade jag, jag hade ont överallt speciellt i magen.
Det sprang runt massor av sköterskor omkring mig, som drog och slet iallt.
Jag blev rädd och skrek på mamma,
för jag förstog ju ingenting.
Jag vaknade bara upp utan mage!
Så mamma kom till mig klanske 5 minuter efter jag vaknat.
Hon sa grattis och visade mig två kort på en underbar bebis!
Hon sa du har fått världens finaste flicka!
Sköterskorna skjutsade upp mig till min flicka,så att skulle jag fick hålla i henne för första gången!
Jag kommer dock inte ihåg så mycket, men bara att hon var så liten.
Den 2 juni så föddes min dotter, endast 2610 gram och 45 cm .

Saken som hände var att jag hade börjat att krampa under natten,
och min mamma vaknade och såg det.
Det hör till havandesakpsförgiftingen, alla får inte det men några.
Så dom hade åkt ner med mig till förlossningen,
och det blev ett katastrofsnitt och Leija var ute på 4 minuter.
Jag vet ingenting om det här, jag var helt medvetslös under tiden!

Det var min förlossning det, fast jag inte kommer ihåg någonting.
Men nu så vet ni allafall lite om min förlossning.
Och nu så mår ju Leija och jag kanon bra! :)

Om en vecka så är hon 6 månader.
Jag älskar dig Leija <3

Såhär liten var hon när hon föddes!
Här är hon bara två dagar gammal!
image47


image48

Och nu så är hon såhär stor!
image49