Bloggistorka..

2009-06-29 / 17:05:40 / kommentera inlägget / » Mamma-Nadjas vardag

Jag är verkligen urusel på att blogga. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, det står helt stilla i huvudet. Det kan nog bero på att det är så himla varmt ute, så varmt att det blir svårt att andas. Nästan iallafall.

Men snart så lovar jag att jag kommer igång med bloggen på allvar igen. 
Vi försöker att njuta av vädret medan det går, för snart bli det väl regn igen.
Puss på er&njut av det fina vädret! ♥

Helt slut!

2009-06-24 / 22:33:29 / kommentera inlägget / » Leija 2 år

Usch, säger jag bara. Känner mig jätte trött, så jag ska snart gå och sova. Vi ska åka till Avesta imorgon igen, för att handla mat & kika omkring lite på stan igen. Idag var ju jag, Leija&hennes farmor i Avesta för att kika omkring lite. Det blev lite mer än bara kika, Leija fick en hel del med kläder av hennes farmor. Jag har inte hunnit knäppa kort på allt ännu, men får göra det imorgon om jag hinner och kommer ihåg. Allting var verkligen superfint, och allt var köpt på REA vilket är jätte bra.

Nej, jag orkar faktiskt inte skriva så mycket mera idag.
Jag har så otroligt ont i huvudet, vet knappt vad jag ska göra. Ska ta en alvedon, sen blir det sängen för min del. Jaja, ni får sova så gott! Puss&godnatt! ♥

Leija åt plättar med jordgubbar igår, mums tyckte hon!

Sommarvädret börjar komma!

2009-06-24 / 12:22:14 / kommentera inlägget / » Leija 2 år

God förmiddag!
Det blev inget bloggskrivande igår, det var alldeles för fint väder för att sitta inne och uggla. Idag är det dock lite sämre väder, inte så att det regnar men solen syns inte riktigt. Fast varmt är det iallafall, riktigt varmt. Gårdagen var dock värre, solen sken och Leija vill såklart vara ute och leka. Det är så svårt att få bort henne från solen, hon är ju stor nu och vill springa omkring. Så det är svårt att bara ha henne i skuggan, så jag satte på henne en hätta och smörjde in henne med solkräm. Som tur är så blev hon inte bränd någonstans, men brun det blev hon. Hon har väldigt lätt för att bli brun, precis som jag.

Vid 14.00 idag kommer Leijas farmor och hämtar oss från mormor. Efter det åker vi till Avesta för att kika i lite affärer, det är ju så otroligt mycket reor nu. Man blir ju nästan helt galen, haha. Man behöver ju inte köpa någonting, även fast det är svårt att låta bli. Jag tror nästan att jag är shoppingberoende, jag går som i trans när jag kommer in till en affär. Helt galet, undrar varför det är så? Måste ju vara en sjukdom eller något.. Jaja, senare ikväll får vi besök ända från Luleå. Ronnys pappa&fru kommer ner till oss för att stanna några dagar, Nellie fyller på 3 år på Söndag så dom ville vara här och fira det då. Gissa om Nellie längtar?! Hon håller på att bli galen, hihi.

Nu ska jag kila härifrån. Ska klä på mig innan Leija vaknar, sen ska jag packa ihop våra väskor och sen ska vi äta lite lunch. Mormor håller på och donar inne i köket redan nu, gott luktar det iallafall. Skriver senare idag, då kommer det bilder också. Puss på er! ♥

Gammal bild på mig&min lilla älskling!
Vilken liten flintis hon var, hihi..


Trots är inte allt!

2009-06-23 / 15:36:34 / kommentera inlägget / » Leija 2 år

Många av er har kommenterat mitt inlägg då jag skrivit om hur Leija är.
Jag vet att hon är i två-årstrotset, men det är så mycket mer än bara det. Det handlar inte bara om trots, utan om så mycket mer än just det.

Tack för era fina kommentarer, dom värmer! ♥

Nattis!

2009-06-22 / 23:12:40 / kommentera inlägget / » Minnen för livet



Med den här bilden avslutar jag dagen.
Vi ska upp tidigt imorgon, vi ska träffa våra vänner.
Jag ska prata mamma-snack, och Leija ska leka av sig lite.
Kan inte bli bättre, godnatt! ♥

Mamma-rollen, hur gör man?

2009-06-22 / 22:10:26 / kommentera inlägget / » Funderingar

Dom senaste dagarna har jag kännt mig så nere, jag har inte varit den glada&positiva Mamma-Nadja som jag brukar vara. Jag har mer gått och tänkt på varför Leija beter sig som hon gör, vad har jag gjort för fel? Vad kan jag göra så att det blir bättre, o.sv. Men hur mycket jag än tänker kommer jag bara fram till att jag ska vara ännu mer bestämd än vad jag brukar vara, med vissa undantag. Men så kommer det ibland då Leija gjort någonting som hon verkligen inte får, och jag säger åt henne och hon blir ledsen eller ännu mera sur. Ja, då får jag skuldkänslor och känner mig som en superdålig mamma. Även fast jag vet att jag gjort rätt och sagt ifrån.

Det är just det här momentet med barn som är det absolut jobbigaste, och mest krävande; Uppfostringen!
Jag vill inte att min dotter ska svara emot äldre, eller barn i hennes egen ålder. Jag vill inte att hon ska skrika så fort hon inte får som hon vill. Jag vill att hon ska bli en bra människa som kan acceptera folk hur dom än är, jag vill att hon ska kunna acceptera ett ja eller nej, jag vill att hon ska vara ärlig, och allt det där man ska vara för att bli en bra människa. Men ibland känns det som att jag har misslyckats med allt det där, att få henne och bli en bra människa. Just nu känns det så, att jag har misslyckats med min mammaroll.

Som idag, jag stod och rotade i garderoben efter ett par skor och Leija kommer och börjar riva och slita i allt hon ser bara för att testa mig om hon verkligen får göra så. Jag säger åt henne, stänger dörren och går därifrån. Men två sekunder senare står hon där på samma ställe med ett flin på läpparna och gör precis samma sak igen, jag blir då arg tar bort henne därifrån och sätter mig med henne på trappen för att förklara att hon gjort fel. Hon blir då helt hysterisk, kastar sig i min famn, sparkar mig, skriker, gråter, allt som man kan tänka sig. Och så håller hon på i ungefär 10 minuter, för att sen sluta i ren utmattning. Vad gör man då? Just i den situationen så vill jag lämna allting för att sätta mig i ett hörn och gråta, gråta ur mig all ilska. Men det går inte, man får hålla humöret uppe och visa att man bestämmer. Att det inte är Leija som bestämmer, men just det är svårt.. Så otroligt svårt!

Jag är så rädd, så otroligt rädd att misslyckas med Leija. Jag är rädd att hon inte lyssnar på mig, och gör precis som hon vill. Jag är rädd för att misslyckas som mamma. Alla nätter då jag setat och tröstat henne, när jag själv har varit trött är ingenting emot det här. Rädslan att misslyckas med sin mammaroll, och med uppfostran av sitt eget barn.
Jag vet att jag inte misslyckats, jag vet det. Men ibland, som just nu känns det så. Då alla dagar börjar&slutar i kaos, då dagarna blir till gap&skrik. Det är då som man känner sig misslyckad, även fast jag vet att jag gör alla rätt som man kan göra med ett barn, så kommer rädslan för att misslyckas ändå alltid finnas där..

Blod, svett&tårar..

2009-06-22 / 20:10:01 / kommentera inlägget / » Leija 2 år

Det har&är mycket med Leija just nu, så jag har verkligen inte orkat att blogga dagligen.
Men ikväll ska jag försöka komma på någonting att skriva om, även fast det inte finns mycket att skriva om. Då dagarna mest har bestått av skrik,gap&tårar. Nåja, nu ska jag kolla på tv med mormor och morfar. Vi kom hit idag, och ska vara här ända tills på Onsdag. Puss på er!

Monster-dotter!

2009-06-20 / 23:10:40 / kommentera inlägget / » Leija 2 år

Leija har skrikit oavbrutet sen hon vaknade imorse.
Känner mig alldeles för trött för att skriva blogg just nu, huvudet mår inte heller bra. Jag får hoppas på att morgondagen kommer bli lugnare, utan gap&skrik. För det här har varit outhärdligt, allting har varit fel. Men som sagt, det är smällar man få ta som mamma. Det är bara att bita ihop och fortsätta, även fast det inte alltid är lätt.

Nåja, dags att kila&hälsa John Blund välkommen.
Godnatt på er, imorgon kommer det bilder från helgen. Om jag hinner vill säga, jag har ju ett monster till dotter så det kan bli svårt. Ni får sova så gott, puss&godnatt! ♥

Ungefär såhär har hon sett ut hela dagen, och då är ändå det här lindrigt.
Då kan ni ju tänka er hur hon sett ut&låtit idag?


Tiden när jag&min älskade träffades.

2009-06-18 / 22:50:02 / kommentera inlägget / » Jag&Älskling

Nu har jag tid för att skriva lite om hur jag&min älskade E träffades, ♥

Jag har alltid vetat vem E är. Men jag har aldrig lagt något större intresse för honom,
då jag har tyckt att han har sett lite "
töntig" ut. Inte till utseéndet utan mer till sättet, hans gångstil, sättet han pratade, alla människor han kände o.sv. Han verkade vara en sån kille som ville ha mycket uppmärksamhet, såna människor tycker jag inte om. Men för snart två år sedan var jag på en tillställning med en av mina vänner, så när vi var påväg dit kom han och hämtade oss och körde dit oss. Jag sa ingenting till honom, inte ens tack för skjutsen då jag tyckte han var " töntig". Efter det så såg jag inte skymten av honom på mycket länge, han var nästan som bortblåst. Och inte tänkte jag på det, jag var ju inte intresserad. Inte han av mig heller, tror jag..

Men så i somras började en av mina vänner umgås med honom ganska mycket. Hon frågade mig om jag ville vara med någon gång, men jag valde att avstå. Det fanns ingen anledning att jag skulle vistas med honom, men min vän gav inte upp utan frågade många gånger till. Men jag tackade nej, och tillbringade sommaren med min lilla Leija. Så kom det en dag i slutet av sommaren 2008 , då hade han kommenterat en bild på Leija på min dåvarande bilddagbok. Att hon var söt, tack svarade jag och tänkte inte mer på det. Det gjorde tydligen han, han frågade mig hur det var o.sv. Och sist av allt så frågade han efter min msn. Kör till tänkte jag, han kanske är trevlig. Så jag gav den till honom, men vi hann inte prata så värst länge innan han skulle kila. Sen tog det några dagar och vi pratade igen, då tog han modet till sig och frågade om han fick bjuda Leija på en glass någon dag. Jag svarade att han fick det, men vi bestämmde aldrig någon speciell dag. Han tog iallafall mitt mobilnummer, men hörde inte av sig. Så en kväll var jag ute med min vän L på en tillställning här i Fagersta. Då fick jag ett sms av honom, han undrade om vi skulle ses. Jag visste först inte om jag skulle svara ja eller nej, men bestämmde mig snabbt för att träffa honom. Han är nog inte så farlig, och prata har ju ingen dött av.
Vi bestämmde en plats nära en Ica-butik här i stan, så jag gick dit och var lite pirrig i magen. Jag är ju väldigt blyg av mig så jag visste inte vad jag skulle säga. Men när han kom där med sin vän i en bil släppte nervositeten. FAN, vad snygg han är. Jag sa förstås ingenting utan hälsade på honom och vi pratade lite. Det var inte länge, kanske 5-10 minuter. Jag gav honom en snabb kram och sprang nästan därifrån. Senare på kvällen fick jag ett sms till; Vill du följa med ut och åka? Jag svarade nej..

Dagen efter var jag ensam hemma med Leija.
Där satt jag i soffan och fick ett sms; Vill du ses? Jag hade ju ingenting speciellt för mig så jag svarade ja, och han kom förbi hemma hos mig. Vi pratade på hela kvällen, och hade jätte trevligt. När han åkte tänke jag; Han var ju inte så dum som jag trodde. Efter den dagen träffades vi igen, vi pratade som kvällen tidigare. Dagen efter den kom han hem till mig igen, men den dagen var speciell. Han skulle fylla 19 år den dagen, eller egentligen dagen efter. Så när klockan slog 00.00 sa han att han önskade sig en present, jag förstod vad han menade. Jag satte mig bredvid honom och pussade honom på munnen. Just då kändes allting så fantastiskt bra, även fast det inte var något mellan oss. Men det var då jag förstod att jag var intresserad av honom. Det var den 11 augusti..

Vi fortsatte att träffas dagligen, ingenting speciellt gjorde vi utan umgicks mest hemma hos mig. Tog en promenad då&då, men ingenting mer. När han gick hem fick han en "
hejdå" puss&kram. Dagarna gick, skolan började. Vi umgicks mer&mer, tillslut började folk att fråga om vi var tillsammans. Men vi båda svarade nej, sen blev vi röda i ansiktet och tittade på varandra. Tiden gick och efter ett tag hände någonting, vi började att bråka av någon anledning. Vad det var kommer jag inte ihåg, men vi bestämmde oss för att sluta träffas eftersom att ingen av oss vågade erkänna att vi gillade varandra. Så det tog en dag, bara en dag. Sen kunde vi inte vara ifrån varandra mer, han smsade mig en kväll och frågade vad jag gjorde. Han förklarade då att han tyckte allting kändes konstigt utan mig, han ville att vi skulle fortsätta träffas. Så vi träffades och pratade igenom allt, allting kändes bra igen och vi började umgås som vanligt igen. Men ingenting mer hände, ingen av oss vågade erkänna att vi var kära i varandra. Även fast vi båda visste om det..

Så kom det en dag då jag blev trött på allt, jag frågade honom om han tyckte om mig eller inte. Han blev alldeles röd i ansiktet och vågade inte kolla mig i ögonen, det såg ut som han försökte springa därifrån. Men då sa jag till honom att säger du inte hur du vill ha det nu kan vi lika gärna förbli vänner och sluta umgås. Jag tror att han blev lite nervös då, och sa till mig; Ja, jag gillar dig. Han pussade mig på kinden, och jag sprang därifrån lycklig som aldrig förr!
Tiden gick, vi började berätta om våra känslor för varandra. Tills en dag då jag frågade om vi var tillsammans, han svarade då; Ja, det är vi. Jag vet inte vad som hände, men jag kunde inte sluta le. Allting var så perfekt, jag hade nu fått min älskade prins. Den fina jag väntat på i 4 månader innan vi bestämmde oss för att bli en. Det var såhär allting skulle vara, helt fantastiskt. Jag svävade nog på moln ett bra tag efter det, om jag ska vara ärlig gör jag det fortfarande.

Två dagar efter vi hade blivit tillsammans så frågade han mig någonting som fick mig att frysa till is, jag blev rädd.
Han sa något i stil med det här; Du, jag måste berätta en sak.
Jag fick panik och kände hur jag började svettas mer&mer, vad skulle han säga?
Han fortsatte och sa såhär; Får jag byta ut "jag gillar dig" till "jag älskar dig"? När han sa det visste jag inte vad jag skulle svara utan flög bara upp i hans fam och sa; Ja, det får du. Jag älskar dig också..

Tänk att vi nu har träffats i 11 månader, och varit tillsammans i snart 8 månader. Helt otroligt hur fort tiden går, men det enda jag kan säga är att tiden med honom vill jag aldrig byta ut. Han har gjort och gör mig till världens lyckligaste flicka. Jag älskar honom så otroligt mycket, ett liv utan honom skulle jag aldrig kunna leva. Han är otrolig, min fina älskling!♥

Älskade E, ♥

Doris är här!

2009-06-18 / 13:12:50 / kommentera inlägget / » Mamma-Nadjas vardag

Vi är nu hemma från vårat roliga&spännande äventyr.
Klockan vad 06.30 när vi steg upp, jag var verkligen jätte trött. Leija la sig väldigt sent igår så hon var nog riktigt trött hon också när hon vaknade. När vi fixat iordning oss så åkte vi iväg till Norberg för att lämna Leija hos sin gammelmormor. Vi var så många i bilen att vi inte fick plats, E var med så det var därför vi inte fick plats. Nåja, vi åkte vidare till vårat "mål". 08.30 var klockan när vi väl var framme. Det pirrade i våra magar och vi var helt uppspelta. Visste knappt vad vi skulle göra, så nervösa&nyfikna var vi.

All nervositet släppte så fort vi såg henne. Ja, där var hon.
Våran vovve, Doris. Just det, vi har köpt en ny hund. Det har gått väldigt snabbt, det är vi väl medvetna om. Men vi klarar oss inte utan en hund eftersom att allting känns så tomt, man inbillar sig att Ossi sprang överallt. Så nu har vi iallafall köpt en ny vovve, hon är så himla söt. En liten valp, känns toppen att få någonting annat att fokusera på när vi har varit så ledsna. Vi är glada över våran nya vovve, men vi kommer alltid att minnas våran gamla Ossi.

Våran schäfer Doris, ♥
Lite dålig bild, det får komma mer sen

Godnatt..

2009-06-17 / 22:47:38 / kommentera inlägget / » Mamma-Nadjas vardag

Med tanke på den jobbiga saken som hände i början av veckan så kommer det imorgon att hända någonting riktigt riktigt roligt. Det känns skönt att det värsta börjar släppa, även fast våran älskade Ossi alltid kommer finnas kvar. Vi börjar ju förstå att han är borta nu, men som sagt allt får ta sin lilla tid.

Jag&E ska iallafall gå och sova nu.
Vi ska upp riktigt tidigt imorgon, för som sagt så händer det en riktigt rolig sak imorgon.
Gäller att vara pigg då, hihi.. Uppdaterar ordentligt imorgon. Puss på er! ♥

Tagen för exakt ett år sen, tiden går fort!
Älskade unge, <3



Ps;
Imorgon kommer en berättelse om hur E&jag träffades.
Det var en tjej som undrade hur vi träffades o.sv.
Så för att slippa förklara flera gången kan jag lika gärna göra ett helt inlägg om bara oss.

Bilder på min Leija..

2009-06-15 / 22:02:35 / kommentera inlägget / » Minnen för livet

Känner att jag inte har så mycket att skriva då dagen mest har bestått av tårar.
Så den här dagen får bjuda på bilder, på min underbart söta flicka. ♥
Godnatt&tack för erat stöd!









Älskade Ossi, <3

2009-06-15 / 13:47:28 / kommentera inlägget / » Funderingar

Känner mig tom inombords, det är inte bara jag som gör det. Hela familjen gör det, Leija är för liten för att förstå ännu. Men alla vi andra är tomma, tomma på ord, känslor, tomma på allt. Det kommer att gå över det vet jag, men kanske inte ännu på ett tag. Vi måste få smälta det här innan vi kan minnas alla glada dagar. Det var verkligen inte såhär det skulle bli, men allting har ett slut och det här var ditt slut. Du fattas oss! ♥

Ni undrar säkert vad som hänt, kan berätta lite kort. Det finns inte så mycket att berätta..
Våran hund har varit sjuk i flera veckor, han har vägrat äta, han har helt enkelt varit slö och bara legat ner.
Men så för två veckor sen åkte Ronny till veterinären med honom, och det konstaderades att han var översexuell. Han fick en B-12 spruta, och mediciner. För första gången på flera veckor var han som vanligt och åt, men efter några dagar blev han den dystra konstiga hund vi inte kände igen. Så i Lördags ringde mamma ytteligare en gång till veterinären för att berätta att han var likadan igen, vägrade äta o.sv. Veterinären tyckte det lät underligt, han kunde inte sätta ordet på vad det var. Så mamma&Ronny valde då att vi skulle avliva honom, det var bäst för honom. Han kunde inte få plågas mer, så vi fick en tid idag måndag för avlivning. Men vi hann aldrig komma dit, våran älskade, fina, underbara, busiga vovve Ossi valde att lämna oss inatt. Han somnade in under mamma&Ronnys säng. Det stället han inte har sovit på under flera veckor då han varit sjuk. Men inatt så somnade han, just där han är trygg. Han var så fin, han är så fin.
Våran älskade vovve, hoppas du har det bra i hund-himlen! Hälsa Zappo&Titus, jag vet att du kommer få det bättre där uppe än här på jorden. Ossi, vi älskar&saknar dig! ♥

Den finaste vovven i hela världen/himlen!
Älskade Ossi..

Jag känner mig ledsen..

2009-06-14 / 22:11:03 / kommentera inlägget / » Mamma-Nadjas vardag

Jag är trött&ledsen.
Vill inte lägga mig för att sova och vakna med den otroligt jobbiga känslan. Morgondagen kommer att vara outhärdlig, hur ska man ta sig igenom smärtan? Det måste gå, även fast det kommer vara svårt.

Är inte alls på humör för att sitta här, så nu går jag och lägger mig.
E är på fest med sin familj och har kul, jag saknar honom! Vill att han ska vara här nu och krama om mig.
Nåja, det här får räcka för idag. Skriver mer imorgon, om jag orkar.. Puss på er fantastiska läsare!

Tur att mamma har dig när det är som jobbigast, mitt fina hjärta! ♥

Sånt här gör mig glad!

2009-06-14 / 12:22:39 / kommentera inlägget / » Mamma-Nadjas vardag

När jag loggade in på bloggen imorse så hade jag fått en helt fantasisk kommentar av en läsare.
Jag blev så otroligt glad så jag kände några tårar på min kind, det var så fint skrivet!
Tack så hemskt mycket vem du än är! Du gjorde min dag, ♥

Kommentarern!
"Jag måste bara säga det här;När man ser filmer på Leija så märks det verkligen att hon är trygg! Hon litar helt på att du alltid kommer att vara där, hon vet att hon är älskad och att du kommer om hon behöver dig. Det är då man som förälder verkligen har lyckats, när barnet är tryggt- och det verkar Leija verkligen vara!
Texter kan vara missvisande, men dina texter är verkligen ärliga. Jag beundrar dig starkt, du verkar vara en underbar person, mamma och flickvän. Att klara av mammarollen så bra som du gjort, det är tufft! Du vågar unna dig saker, barnlediga dagar, och stå för att du gör det. Du vågar berätta att din mamma har haft Leija en natt, och det är det verkligen inte många unga mammor som står för. Enligt dem så är allt JÄMT tipptopp, och barnet blir aldrig förbannad, och ALDRIG att dem skulle lämna bort sitt barn en natt. Men du vågar stå för det, och det gör att man litar på dig. Du vågar berätta att mammalivet kan vara jobbigt när din dotter är på uselt humör, att livet är underbart när hon skrattar. Du är riktigt stark, tuff och modig som verkligen vågar stå för den du är! Leija har en otrolig tur som fått en sån underbar mamma, som vågar vara den hon är! Du kommer lyckas(och har redan nu lyckats) jätte bra med din otroligt fina och söta dotter! Du är jätte duktig!"